Ja som ni märkt så har jag inte skrivit på över 1 månad. Har inte orkat uppdatera. Jobba på ridskolan hela eftermiddagen och kommer hem på kvällarna. Har inte så mkt tid för datorn och känner inget sug att sätta mig och skriva här inne.
Så jag lägger ner mitt bloggande för tillfället. Ska byta bloddsida, tänkte be min stora syster göra en åt mig. Hon är ju webmaster och bygger hemsidor. Då bli bloggen både finare och roligare att skriva i.
Längre fram så kanske det tom bli en hemsida, en liten enkel. Vore skoj tror jag ^^ Och självklart ska även min syster får göra den om hon har lust.
Som sagt jag kommer börja blogg igen
Tills dess, ha det gott!!

Jag skrev sist. Förra veckan tillbringade jag hos mamsen och då satt jag sällan framför datorn, dels för att hennes dator är seg  och gammal ^^ Och dels för att jag arbetade en massa med att bygga hage och så. Fanns alltid något att göra där och det va så roligt!! Inte bara sitta inne framför tvn och slappa. Nu är man hemma igen och det är rätt trist faktiskt. Finns knappt ingenting att göra. Tillbringa de mesta av timmarna varje dag här framför datorn. Och jag hatar det! Känner mig instängd…
Kadde var ju med hos mamsen på lite semester, det tyckte han om! Var inte alls så förtjust att komma hem igen han heller. Vi ha bestämt att han ska till morsan igen mitten av maj, få se om jag åker med. Ska ju börja praktikjobba på ridskolan snart och de behöver ju verkligen hjälp och då känns det taskigt att jag åker iväg i maj. Men jag måste även bygga hage annars får ju inte Kadde något bete i sommar. Aja det löser sig säkert =)
Igår var jag och Atlas vid sjön som ligger någon km härifrån. Gick ut på bryggan. Och Atlas tvekade inte en sekund att gå ut där. Bryggor som alla vet gungar ju och för med sig en massa gnisslade och andra oljud. Men detta berörde inte Atlas. Duktiga kille!
Och detta med bloggandet börja kännas tråkigare och tråkigare, hahaha :p

Jag är så trött på dessa jävla falska människor! Inte ens inom släkten kan man lita på.
Som en person(nämner inga namn). Uppfödare som köpt en tik valp av morsan. Valpen är nu vuxen och uppfödaren har nu försökt para henne 2 ggr med en ingen särskillt bra hane. Båda gångerna har tiken gått tom. Och hon ringde då till morsan och sa att hon gick tom nu igen och att hon ville sälja henne. I köpeavtalet så står det att hon ska kontakta morsan ifall hon ska sälja hunden. Mamma erbjöd då att köpa tillbaka henne. Men det fick hon inte för enligt henne så ska tiken inte gå i avel och som jag uppfattade det som så tycker denna uppfödaren att morsan inte ha bra hundhållning. Morsan ha endast 4 collie kvar och de har ett underbart liv hos henne, bli ompysslade, få springa lösa i skog och mark på ett stort område. Har tillgång till stor trädgård där de kan springa runt och leka, är aldrig intsängda i några burar/hundgårdar utan finns i huset med henne. Huset är en fin gård på landet, näst intill enskillt. 
Det anser inte jag som en dålig hundhållning, hur många uppfödare har det så egentligen? Många ha sina hundar i trånga hundgårdar där de bor dygnet runt.
Morsan sa till henne att jag har enligt köpekontaktet rätt att köpa tillbaka hunden. Men hon svarade snäsigt tillbaka att det får hon inte, hon gör som hon vill med sin hund och hon vill att hon ska komma till ett bra hem på landet. Och det va där jag fick uppfattningen om att hamna hos morsan inte va ett tillräckligt bra hem.
Nu lär väl denna person sprida ut rykten om att morsans avel inte är bra, föder upp tikar som inte kan bli dräktiga. Och morsans tikar har ALLTID blivit dräktiga, inte ens varit sjuka. Hon avlar på friska linjer.
Åh jag bli så förbannad!
Vad har morsan gjort för att förtjäna något sådant taskigt av denna person? En person som hon har hjälpt i flera år…Och de har t.o.m varit riktigt bra vänner.
Förlåt mig om det blev lite svamligt men är så arg inombords!! Att människor kan förändras från att vara ens vän till en falsk jävel!

Och sen har morsan problem med ett par andra person som hyr 2 boxar hos henne. De vill nu bygga om hela stallet typ men de har bara fått tillåtelse att bygga ut de 2 boxarna om de ska ha häst. Boxarna är bygga för islandshästar, alltså för små boxar till häst. Kvinnan är skit sur på morsan och vägra snacka med henne.
Sen gnäller denna människa att stallgången är för smal enligt reglerna ska det vara si och så brett. Boxarna ska vara si och så stora. Gången går inte att bredda, boxarna behövs bara breddas ca 50 cm. Men hon vill bredda så dem bli så stora som fölbox. Något som vi inte tillåter och då bli denna kvinna skit sur.
Så imorgon ska jag till morsan, snacka vett med denna kvinna och säga att si och så gäller. Duger det inte så får ni hitta ett annat stall till eran häst. Morsan orkar inte längre, hon har försökt att snacka med dem men de lyssnar inte. Förhoppningsvis så lyssnar dem på mig annara får dem inte hyra boxarna. Och dessa människor verkade hur trevliga och bra som helst i början, men nu fick vi veta sanningen om dem.
Gaah vad trött man kan bli på människor!
Nu ska jag städa så jag kommer på andra tankar…

Vaknade klockan tio idag. Sov tok för länge! Känner mig helt degig i huvudet och sömnig. Jobbigt värre faktiskt.
Atlas brukade väcka mig innan, genom att lägga sig på mig, tog tag i min hand och började ”prata”, som är typiskt för collie att göra. Det va så mysigt! Brukade väcka mig runt åtta, nio och jag kunde inte göra annat än bara att le åt honom, han är så go!Så låg vi dåsär en stund och snackade med varandra, jag på mitt sätt och han på sitt innan vi steg upp och gick morgon promenaden.
Nu får jag nog börja ställa väckarklockan igen så jag kommer upp runt åtta eller något, lagom att stiga upp vid den tiden. Känns skönt att jag kommit ifrån den biten att vilja sova länge om dagarna. Tycker det är så onödigt.
Idag var det inte lika kul att gå promenad med Atlas. Mulet och kändes som det skulle börja regna. Så gick en kort promenad så han fick kissa och bajsa. Tänkte gå en längre promenad nu innan jag sticker till stallet tillsammans med Andreas. Det är ju lite roligare med sällskap, och han brukar inte vilja följa med.
Har tänkt att jag ska börja träna Kadde mer med hoppningen nu. Jag och Mathilda ska försöka hoppa en gång i veckan åtminstone, då även hon behöver träna hoppning. Hon ska ju börja tävla så det är ju viktigt för henne att träna. Jag vill mest börja för att jag tycker att dressyren sitter rätt bra nu, dags för nästa steg liksom. Det är bara galoppen som är minus på, men den bli bättre och bättre.
Även dags för hovslagaren att komma igen. Hovarna börja bli lite långa. Måste bara komma ihåg att ringa till honom ikväll. Så lätt att glömma bort.

Nä nu ska jag ut och gå =) Ha det gott

Nu känns det som våren har kommit hit ordentligt. Sol, ljumma härliga vindar och fåglar som kvittrar. Helt ljuvligt! 
Väntar bara på att de första vårblommorna ska komma, för då vet man att nu är det vår!
Idag så började jag dagen att gå en härlig morgon promenad med Atlas. Lyssnade på fåglarna och njöt av solen som värmde mig i ansiktet. Trots att jag tog på mig vår jackan blev det väldigt varmt. Just nu visar termometern på att det ska vara 14 plusgrader ute. Härligt!!
Kadde kan nu slippa ha täcke på sig ute om det inte regnar eller bli kyligt. Märks att även han njuter av vår vädret. Rullar sig i hagen och ser väldigt nöjd ut.
Vid tre stack jag och Mathilda ut till stallet, hade bestämt oss för att rida ut. Grymt härligt! Men på hemvägen så blev Kadde knäpp som han kan bli ibland, blev väldigt pigg och så fort man rörde honom med skänkeln så blev han typ helt galen, haha. Även efter att man gjort halt och så skulle gå fram igen så kastade han sig åt sidan och en gång så stod Nicke där, så han for ju in i honom. Stackarns Nicke blev helt paff, hahaha.
Men Kadde har inte gått sen måndags så jag blev inte så förvånad över att han betedde sig som han gjorde. Är van vid det nu.
Väl hemma igen så var han totalt genom svettig. Inte för att han hade arbetat, utan just för att han blivit så pigg och dummat sig och hållt på. Min galna häst ^^
Imorgon blir det att jag ska gå upp tidigt igen. Hjälpa Mathilda i stallet på morgonen. Hon har stalltjänsten samt så har hon barnridning klockan nio. Så erbjöd mig min hjälp så hon  fortare blir klar med mockningen och det. Känns bra att hjälpa till! Då mår jag bra, veta att jag har gjort en god gärning. Och jag tvekar inte en sekund när personer i stallet ber mig om hjälp, jag vill så gärna hjälpa till. Kan vara att någon behöver hjälp med att sadla/tränsa en ridskolehäst,  att ta in hästarna eller annat. Tycker bara det är så kul =)

Och min underbara hund växer så det knakar! Atlas har blivit så stor och fin. Är riktigt stolt över honom faktiskt. Men denna päls han har! Idag har jag tagit bort tovor bakom öronen och vid ena armbågen. Borstat igenom pälsen och allt det tog 1 timma. Är ändå inte färdig då han har tovor vid den andra armbågen också, men orkade inte ta den idag. Sen måste jag borsta igenom pälsen igen då jag inte tog den ordentligt. Men det gör jag färdigt imorgon. Så det är väl nackdelen med honom, pälsen. Men det är faktiskt rätt kul att pyssla och borsta igenom pälsen på honom ordentligt. Han bli så fin efteråt =)

Förresten så har jag gjort en minnesfilm till Ottey. Tror inte jag ha lagt in den här innan. Gjorde filmen för ca 1- 2 månader sen.
Tänkte jag kunde lägga in den här och visa upp. Blev riktigt nöjd med den.
Den ”utspelar” sig att vara från mamma till Ottey då dem två hade ett speciellt band mellan sig. Och den lilla ungen på vissa bilder är jag ^^

Hade det gott

Ja, det tycker jag verkligen dem har gjort. Kändes som det vore i går jag skrev här senast men snart en vecka sen, haha.
Igår hade jag stalltjänst. Hade hand om hästarna hela dagen. Åkte dit efter kl sex på morgonen, släppte ut alla hästarna, mockade åt ridskolehästarna. Tog det rätt lugnt men gick snabbt och va färdig med mockningen vid tio. Och när jag var klart med allt så hade klockan blivit elva, åkte hem. Helt slut i kroppen var jag. Vid ett somnade jag i sängen och sov till halv tre. Och vid tre så åkte jag med Mathilda ut till stallet igen. Hon skulle hjälpa mig med insläppet, något som verkligen behövs då det kan vara lite krånglit med just insläppet.
Därefter så bestämde vi oss för att löshoppa både Nicke och Kadde. Tog Kadde först. Och jisses vad han tyckte det var roligt. Han har ju inte hoppat på evigheter. Innan han ens började hoppa så sprang han runt som en galning. Och när han väl fick börja hoppa så hoppade han hindren på två röda sekunder, haha. Han är så söt min lilla gosse =)
Därefter tog vi Nicke. Han är ju hopphäst från början och det märks. Men han tog det mycket lugnare än Kadde. Han sprang inte mer än nödvändigt, hihi ^^ Han är smart.
Stod och filmade Kadde när han hoppade. Och filmade även Nicke när han hoppade sluthöjden.
Vid fem åkte vi hem igen.
Väl hemma tog jag det rätt lugnt, och innan åtta så åkte jag, Andreas, Emmy och hennes pojkvän ut till stallet för att kvällsfodra. Fick deras hjälp så det gick rätt fort. 
När vi kommit hem igen så satte vi oss och tittade på film. Percy Jackson och åskviggen eller vad den nu heter. Har sett sista timman på den förut och den filmen är verkligen dålig! Ville verkligen inte sen den, men Emmy och hennes kille hade inte sett. Försökte somna ifrån den men det gick ju inte. Märkligt, jobbat och slitit hela dagen i stallet och så är man inte trött på kvällen. Så fick lida igenom hela filmen och när vi väl krypit i säng så tog det inte lång tid förrän jag somnade, haha.
Atlas väckte mig klockan sju idag genom att lägga sig på mig, hans sätt att väcka mig. Tyckte att nu ska vi stiga upp. Aldrig i livet sa jag och sov en timma till ungefär. Steg upp och gick en promenad. Så himla härligt =)
I eftermiddag red jag en pigg Kadde. Så det gick inte så himla bra. Bäst på slutet. Bättre nästa gång ^^ =)

Slänger in filmen på löshoppninge för er som vill kolla
Ha det gott

Japp, skriver idag igen. Haha.
Kanske bara borde komma in i detta med skrivandet igen så kanske det bli roligare igen?
Igår mådde jag skit, idag mår jag hälften skit och hälften bra. Det variera lite.
Mitt enda stora problem förutom pengar är min ensamhet! Har inga vänner jag kan umgås med under dagarna. Har inte ens en bästa vän längre!
Men får se det positiva, när jag bodde hos morsan så var det bara hon, en massa hundar, 3 katter och 2 hästar. Ibland kom Carolina dit, som då kom som en ängel från himlen. Ja, för hon var den enda jag umgicks med som kom utifrån så att säga.
Så vad har jag nu..Hmm. Andreas, Stefan, Atlas och 2 katter. Och så stallet där jag har flertalet personer som jag kan snacka med. Bl.a Mathilda =D En underbar tjej måste jag säga!
Ja, så jag har ju mer kontakter utifrån än vad jag hade innan, men just här hemma som jag ändå känner mig ensam ibland. Saknar kompisar, tjejsnacken och allt det dära. Men det försvann i samma veva som jag lämnade plönninge. 1 år sen nu faktiskt. Saknar det ibland, framförallt kompisarna då och ridningen.
Aja, det löser sig säkert med åren. Det bästa är väl att gilla läget och vänja sig helt enkelt.
Och jag har fått världens bästa nyhet på länge! Har hittat arbete. På ridskolan! Jag är så glad över det. Och dem valde just mig, mig av alla som kan tänkas ta jobbet. Jag som sen höstas velat jobba där, men de har inte haft råd att anställa en ny. Och så nu, äntligen xD 
Stallet är mitt andra hem, min stora glädje som jag längtar till varje dag att få komma till. Hästarna, alla människor som är så trevliga och snälla! Det är så man bli tårögd av tanken. Trodde inte ens det fanns så snälla och trevliga personer.
Åh, vad jag längtar tills jag ska börja jobba där, bli nog nästa månad någon gång. Och de ska aldrig behöva ångra över att dem valde mig!
Hoppas det är vändpunkten i mitt liv, vändpunkten till något mycket bättre!

Pappa ringde mig ikväll. Måste verkligen börja ringa honom ibland, nu när jag har råd att tanka mobilen. Men jag har inte haft en tanke på det, förrän i månadgs. Min älskade pappa. Saknar honom så otroligt mycket och tanken på att han börja bli gammal skrämmer mig. Han och morsan är skilda sen -91 eller -92. Och sen dess har det inte blivit att det träffats så mycket. När jag gick i femte klass så åkte jag ner till honom och hans nya tjej varann helg. Gud vad jag älskade att vara där! Hans nya, Anna, blev min extra mamma, och ibland önskade jag att min mamma kunde bli som hon.
Men sen av någon konstigt anledning så slutade jag att åka ner och jag började träffa pappa allt mer sällan. Han har nu gjort slut med Anna och har flyttat till en lägenhet, en liten 3:a på 60 kvm. Tanken på att han sitter där helt själv gör mig sorgsen. Önska jag hade körtskort och bil för då hade jag fan åkt ner till honom varannan helg åtminstone. Det bli rätt dyrt att åka till Karlskorna så pass mycket men ändå! Hade gjort det för hans skull.

Oj vad mycket jag har skrivt nu, haha. Har verkligen skrivit ner det som kommit upp i huvudet, mina känslor. Säkert blivit något stavfel lite här och var, orkar inte läsa igenom och kolla :p 
Klockan har redan blivit 22:00 suttit i en halvtimma och skrivit. Hahaha.
Kanske borde gå upp  till Andreas, Stefan och Daniel som tittar på fotboll. Andra halvlek kan man nog orka kolla på ^^

Ha det gött!!

Hm detta med bloggandet är inte lika kul längre ^^ Vet inte riktigt vad jag ska skriva längre.
Fundera på att lägga ner, eller skriva då och då. Vet att det är ju inte många som läser denna ändå.
Livet funkar på bra i alla fall, två veckor sen förlovningen. Ibland känns det som vi gjorde det för tidigt. Eller också tänker jag för mycket, vi har ju snart varit tillsammans i två år. Men jag vet inte ibland om Andreas är den rätte för mig. Älskar ju honom såklart otroligt mycket. Men det är saker som han gör och beter sig som jag bara känner ”usch, vill inte längre”
Ska inte skriva för mycket om mina känslor ang om det.
Atlas är bättre i sin mage igen. Varit det i över 1 vecka nu ungefär.
Har anmält honom till en inoficiell hundutställning i Moheda den 2 april. Ska bli kul att ställa honom igen. Men domarna är så tråkiga på inoff. Men det går säkert bra ändå =) Han har blivit så stor Atlas! Det är inte klokt vad han ha vuxit egentligen.  
Kadde lever livet, allt är bra med honom. Ridningen är toppen och han lär sig mer och mer.

Så allt funkar på bra i stort sett.  Idag bli det iväg till stallet runt halv fem med Mathilda. Klubbhoppning där idag och hon ska vara med på Nicke. Tänkte jag skulle filma dem ^^
Till våren ska väl jag och Kadde vara med på någon klubbhoppning, haha.

Aja har det gott så hörs vi nästa gång, när det nu blir ^^

Nu, äntligen, är jag och Andreas förlovade! Idag ca. kl. 18 precis när jag kommit hem efter stallet. Kom hem och såg att Andreas föräldrar och två systrar var här. Visste att de skulle komma och Andreas hade sagt att hans mor ville ge mig något. Okej, jag gick på det och funderade på vad det kunde vara.
I alla fall, hann precis innanför dörren och byta om när de ville att jag skulle sätta mig på en stol i köket. Alla tittade förväntansfullt på mig och, förutom hans ena yngre syster som oxå undrade vad som skulle hända. Jag började bli varm och svettas. Så kommer Andreas fram med asken med ringarna i och frågar om vi kunde förlova oss. Jag blev helt paff. På väg att börja lipa. Krama om honom och säger naturligtvis ja.
Nu över två timmar senare kan jag fortfarande inte fatta vad som ha hänt. Det känns overkligt! Jag, förlovad med min älskling <3
Jag försöker smälta in det som ha hänt. Haha herregud alltså. Ja, jag är nog fortfarande i chock, hahaha. Men så lycklig jag är!!!

Atlas börjar bli bättre nu i alla fall. SKÖNT! Imorgon tänkte jag prova att ge honom lite vanlig hundmat blandat med risen. Typ ett halv dl eller nåt. Inte mycket alls.

slänger in en bild på ringarna

Natten mellan måndagen och tisdagen blev Atlas sjuk och hade diarré så det rann som vatten. Men under tisdagen var han pigg och glad och var nästan som vanligt. Man märkte ju att han inte var 100% okej. Men han drack och ville mer än gärna äta. Fast äta fick han inte göra. Först trodde vi att han hade fått i sig något så vi gav han ingen mat alls under tisdagen och lät honom bajsa ut allt om man säger så. Under kvällen blev han bättre. Onsdags morgon när jag vaknade förstod jag med en gång att allt inte var som det skulle med Atlas. Han var hängig och trött, hade kräkts 4 ggr under natten. Ville knappt gå ut och kissa. Var inte intresserad av mat. Ringde morsan som berättade att vintersjukan gå nu. Och symtomen för det är just kräkningar och diarré vad jag vet. Så han fick fasta under hela onsdagen också. Framåt kvällen började han att dricka igen, tack och lov.
Torsdags morgon märkte jag en stor förbättring. Glada och pigga Atlas var tillbaka. Så efter att ha varit tom i magen så pass länge nu så tänkte jag prova ge honom lite mat. Gav honom endast en näve som han åt upp med mycket god aptit. Fick behålla det. På kvällen fick han en näve till med lite majsvälling. Men så halv fem idag på morgonen väckte han mig med att gå runt och flåsa oroligt. Ut snabbt och hann knappt ut förrän han satte sig, diarré igen. *suck* Så det bli att fasta idag igen och börja om från början. Kan beror på att han käkade upp katternas mat 2 ggr. Efter att ha varit så dålig i magen så är kattmat ingen vidare bra för hans lilla mage. Så idag blir det ingen mat för hans del så får vi se hur det ser ut imorgon. Ska ge honom risavkok däremot, det binder och stoppar upp diarrén.
Hundutställningen i Hässleholm är imorgon, blir ingenting med det. Hade sett fram emot det men men, det kommer mer utställningar. Huvudsaken är nu att min Totte bli frisk igen. Skönt att han är pigg i övrigt i alla fall. Så behöver ju inte åka in till vetrinären.
Steg upp vid halv åtta idag, var ute med Atlas en andra omgång då. Tvättade av honom i rumpan och kände det totalt onödigt att gå och lägga sig igen. Ringde morsan och berättade läget med Atlas. Skönt att man ha en mor som kan.
Två av, min äldsta syster Tessans Jack Russlar var också dåliga för ca 1 månad sen. Det ville heller inte äta, var hängiga i ca 5 dagar. Så något skumt är det som cirkulera runt här. 

Men annars funkar allt bra med livet.  Är bara så förbannad på soc. Säger att jag få inga pengar förrän de vet att jag ska in till AF på jobbgaranti för unga. Fick en tid i onsdags men fick avboka den då jag inte hade några pengar till bussen. Fick en ny tid den 11 mars och skickade ett mail till soc. och sa att om jag ska kunna ta mig in dit så får faktiskt ge mig mina pengar. Sen har jag ju lite räkningar att betala. Men det verkar de skita blankt i. Jag har ingen lust att hamna hos kronofogden. Jävla soc!! Det finns för att hjälpa oss människor men så fan heller att de gör. Eller jo, de hjälper alla invandare som kommer in. Vet inte hur många jag sett där inne som har snygga märkeskläder, skor och den senaste mobilen för flera tusen. Men vi svenska kan dem inte hjälpa. Ge hos det minimala så vi knappt klara oss. Och inte ge dem hos mer pengar när priset i affärerna höjs. Förjävligt rent ut sagt!! Och nej, jag är inte rasist. Bara så förbannad på soc!! Man kan inte heller lita på dem att få sina pengar. Varje månad har jag fått oroa mig om jag får dem eller ej och blivit sjukt lättnad när jag fått brevet hem som visar hur mycket jag få. När det kommer ett annat brev där det står något helt annat. Som denna gången så ville min handläggare ställa lite frågor om min sysselsättning. Med en gång förstod jag att jag skulle få problem att få mina pengar. Och det räckte för att jag skulle börja böla. Men lyckas hålla igen tårarna. Vill inte framställa mig som en lipsill inför Andreas. Han var så himla gullig när vi va i stan i onsdags. Köpte en bia bädd till Atlas för närmare 800 spänn. Den ”sängen” han haft sen valp börjar bli lite för liten så jag vill gärna köpa en större. Och då gjorde han det. Vad glad jag blev! Sen handlade han nya ben och leksaker till honom. Nu klara Atlas sig och det känns bra!
Nu är det bara Kadde kvar…
Ibland är det nästan som man vill flytta hem igen. Vad jag förstått så ska Värnamo vara ”snällare” när det gäller ekonomiskt bistånd än vad Växjö är. Dem har inte samma krav. Så för den delen hade jag gärna flyttat tillbaka eller hittat en lägenhet i Rydaholm. Men då hade jag blivit ensam igen. Det hade jag inte klarat.
Detta fördöma liv! Jag tror faktiskt att det har lagt sig en förbannelse över mitt liv, en förbannelse att jag för ALLTID så länge jag lever ska få det svårt och kämpigt i livet. För så har det varit i flera år nu…Men kan bara hoppas på att det bli bättre.

Slänger in en bild från skogspromenaden jag gick med vovvarna ute hos morsan för snart 2 veckor sen.