Tiden har gått så otroligt fort, tyckte inte det va så länge sen det va jul.
Är hos mamma nu under julen. Hon kan behöva lite sällskap tyckte jag. Får väl bli min julklapp från mig, hehe ^^
Firade jul hos mormor iår. Det va jag, mamma, mormor, brorsan, Carolina, Malin och hennes två söner. Tessan firade med hennes sambos föräldrar detta året. Det va lite tomt utan dem och framförallt pappa. Men han kommer imorgon om jag inte minns fel.
Det va trevligt hos mormor, men jag börjar tycka julen är tråkig. Förra året va det väldigt skojsig och det va jätte trevligt. Men iår, nja. Och det är tråkigt nu när man inte få några julklappar längre. Jag är heller inte så förtjust i julmaten eller att titta på den uttjatade Kalle Anka. Så jag hade gärna kunnat skippa julen helt. Men får väl ställa upp för familjen och vara med i alla fall.
Tänkte jag skulle köpa något till Andreas. Fick ju pengar igår så det får ju bli en sen julklapp men ändå. Bättre sent än aldrig! Han ställer upp för mig på så mycket och han betyder så mycket för mig så jag tycker han är värd att få något. Visst alla i familjen är ju värda att få julklapp, men jag har inga pengar till att köpa till alla så då måste jag välja. Och det få bli Andreas. Men vad fasiken ska jag köpa till honom? Och när ska jag göra det? Få ju bli under tiden jag är hos mamsen och jag har inga möjligheter att ta mig in till stan, om inte syrran är snäll och kör in mig imorgon då förstås. Aja vi få se, hade gärna velat ge honom en julklapp men kanske få skippa det ändå.
Om två dagar ska Atlas på sin första utställning, något som ska bli jätte spännande. Det är bara en liten inoff. i Moheda bara några mil härifrån. Men ändå ska det bli kul och spännande och se vad han få för bedömmning. Ska möta sin kullbror så det gör det ju ännu mer spännande ^^
Ska även ställa Kessie så imorgon bli det bad för båda två, föning och borstning. Lär ta ett par timmar.
Nu sitter jag här och vet inte vad jag ska hitta på, klockan är endast 21:15 och det finns ingenting på tv. Ingenting kul vid datorn. Och det bästa hade varit att ta en sömntablett från morsan och gå och lägga sig, haha. För jag är inte så trött ännu att jag skulle kunna somna.
Men men, får väl slösa bort någon timma till framför datorn och sen krypa ner i min härliga säng

God Jul på er alla!

Det är så himla tråkigt att folk ska se ner på denna underbara ras. Säger att den är ett mentalt nervvrak och att det är ingen ras man ska skaffa. Det är vad dem TROR ja. Men så är det inte. Visst kan jag hålla med om att collien kan vara rädd men det är på väg att försvinna. Uppfödarna ha jobbat hårt på detta och jag har märkt på bara ett par år att det ha förbättrats. Det va längesen jag såg en golvrädd collie tex.
Men idag ser man på siffror och då avgör man hela hunden efter den siffran.
Min gamla hund Ichak, fick en 5:a på skottet på sitt MH. Folk som kollar hans MH resultat och se denna 5:a tror att han är en jätte rädd hund. Men det är han inte! Han funkar KANON i samhället, varken golvrädd eller rädd att vistas ute i samhället eller inne stan bland folk och höga ljud. Det enda han är rädd för är raketer då han blev skrämd av en raket innan han gick sitt MH, därav 5:an på skottet. Han tål inte sånna ljud. Men hur många hundar blir inte skrämda av raketer så man få skaffa lugnade tabletter till dem varje nyår? Men så farligt är det inte för Ichak, det räcker att man sätter i bomull i öronen och sen ligger och gosa med honom tills allt är över.
Han är en underbar hund! Visst inte så sugen på att ha dragkamp men han är en perfekt sällskapshund. Lugn och tillgiven, gudasnäll mot människor och barn, är det inte så det ska vara?
Nä, folk se denna 5:a och säger att han är rädd och inget att ha. Så retfullt och orättvist, han är ju inte det!
Tänk om de kunde sluta stirra sig blinda på dessa siffror och lyssna på ägaren till hunden.
Jag älskar collien! För mig den perfekta rasen, perfekta sällskapshunden!
Atlas är hittills nästan perfekt. Orädd, snäll, lekfull, nyfiken m.m. Var ute och gick en runda igår och stötte på en lös schäfer som hade rymt från trädgården. En stor hane var det som rusade fram till oss med rest ragg(osäker). Jag skyddade Atlas genom att hålla honom bakom mig men schäfern lyckades ändå komma fram och nosa på honom och Atlas accepterade inte det. Visade det genom att hugga mot honom. Efter det så sprang schäfern hem igen och Atlas tittade efter den och det såg nästan ut som han undrade vad som hade hänt. Efter det så fortsatte han glatt leka med kopplet och bekymrade sig inte för det som hade hänt.
Idag hände samma sak fast då va det en Grand Danios som va olydig och hade sprungit ifrån sin matte. Sprang fram till oss och jag fortsatte att gå, Atlas brydde sig inte om den dubbelt så stora hunden. Men så blev hunden lite väl närgången på Atlas och ville leka. Då sa jag ifrån och puttade undan den, snopet sprang den tillbaka till sin matte igen. Atlas betedde sig som han aldrig hade sett hunden.
Han är så himla go Altas! Älskar honom till tusen och han betyder så otroligt mycket. Väldigt speciell!
Och det sista denna lilla, snart 5 månader gamla valpen, är så är det att vara rädd. Osäker på något kan han bli men det förvandlas snabbt till nyfikenhet och han vill snabbt undersöka det. Något som är väldigt positivt!
Så kom inte och säg att collie är en rädd ras för det är som att dra alla över en kant. Rädsla förekommer men det är sällan!

Igår kom det äntligen snö och det har stannat kvar och har även snöat idag med. Så himla mysigt faktiskt! Jag bli så glad på något vis när det är snö ute, märkligt ^^
Lekte en massa med Atlas igår i snön. Han tycker att det är så roligt! Lilla gossen =) Tog lite kort som jag tänkte slänga in. Har inte gjort så mycket under de senaste dagarna så det finns inte så mycket att berätta om.
Här kommer bilderna på alla fall på Altas. Det är ingen bra kvalite på dem då de va rätt mörkt ute och kameran är inte den bästa.

Jag säger bara det, denna häst är världens bästa ridtravare! Älskar denna häst till tusen. Han har fått vila nu och tagit det slappt i över 2 veckor fram tills igår då jag red honom. Och ALLT va helt perfekt!!! Jag satt chockad i sadeln med ett stort leende på läpparna. Han gick stadigt på tygeln och va hur fin som helst. Galopperna tog han klockrent och va runda och korta. Jag vågade knappt röra mig för risken att jag skulle förstöra allting. Kom på mig själv att jag måste berömma honom när han gick så fint som han gjorde.
Svävade på moln efter ridturen och jag ville berätta till alla i hela världen hur bra det gick. Men tråkigt nog hade jag ingen att berätta till. Ingen är intresserad. Andreas frågar ju alltid hur det har gått men han kan ju inte hästar. Om jag börjar prata om att Kadde gick hur fint som helst på tygeln och och allt det dära så lär han ju stå som ett frågetecken. Haha stackaren.
Det är en del som tycker Kadde är jättefin och de hade aldrig kunnat gissa att han va en ”travare” om han inte hade frysmärkningen. Och sånt är så himla kul att höra. Då vet man att man ha lyckats, man har lyckats att förvandla en travare från travet till en fin ridhäst. Att träna en häst från travare till ridhäst är svårt och kräver stort tålamod. Och mycket kunskap! Och det är inte heller lika enkelt att rida en ridtravare som att rida en ”riktig” ridhäst.
Jag är så otroligt stolt över denna häst. Och jag är framför allt stolt över mig SJÄLV. Det är trots allt jag som gjort detta svåra uppdrag och lyckats. Jag har inte märkvärdig utbildning inom ridningen. Började rida lite smått när jag va 9 år, red bara 1 år men tog upp ridningen igen när jag va 11, skulle fylla 12. Red på ridskola fram till jag va 14½, under de 2 åren hade syrran egna hästar som jag red och de var naturligtvis ridtravare. Redan där lärde jag mig hur svårt det va att rida och utbilda ridtravare. Men jag lärde mig MASSOR! Så när jag va 15 så fick jag Zantos och sen någon månad efter kom Kadde. 2007 började jag på Plönninge gymnasiet men gick faktiskt inte ridning som inriktning utan trav. Hade blivit totalt förälskad i att köra häst efter att jag jobbat i ett travstall hos några vi kände på den tiden. Började om Plönninge 2008 och gick då över till ridning och jag lärde mig jätte mycket inom ridningen, men hade mycket i grunden och ridläraren berömde mig otroligt mycket för min fina sits och fina händer. Slutade på Plönninge nu ivåras pga att jag inte trivdes. Men jag saknar ridningen där så otroligt mycket.
Så jag har ingen märkvärdig utbildning inom ridningen. Men ändå har jag lärt mig massor genom åren och är absolut ingen dålig ryttare. Ha ridit unghästar, hingst och andra komplicerade hästar som mest krånglat under ridningen utan några problem. Innan jag skaffade Zantos så tog jag över en kompis häst (fjordning) som va 5-6 år gammal. Hästen va väldigt komplicerad och kunde kicka bakut och hoppa rätt upp i luften för lilla minsta ljud. Min kompis ramlade av ett flertal gånger och tillslut blev hon rädd för att rida honom. Jag tog som sagt över ridningen på denna häst och jag ramlade av flera gånger under den lilla tiden jag red honom. Men jag fegade aldrig ur, utan det blev tvärtom. Jag blev envisare och envisare på att jag skulle klara det. Tillslut fick jag hans förtroende och han blev lugnare. Det blev något speciellt mellan oss. Jag gillade honom och tyckte om hans påhitt som han gjorde. Kommer aldrig glömma när vi red barbacka jag och min kompis. Jag på fjordingen då och hon på sin andra ponny hon hade. Vi skrittade lugnt och fint och jag hade lagt mig på mage med benen nästan uppe på länden. Och plötsligt hoppade kompisens häst till åt sidan så hon flög av, ”min” häst reagerade inte alls. I vanliga fall så skulle han kanske hoppat rätt upp eller kickat bakut men han gjorde absolut ingenting, rörde inte ens på ett öra. Då va jag stolt ^^ Jag hade lyckats att få denna häst lugn!
De sålde honom sen för de klarade inte av honom, till någon annan som sålde honom vidare för att de inte heller klarade av honom. Nu finns han på Taffsnäs Gård. Dem har en massa fjordhästar där. Och jag hittade honom bland dem på deras hemsida. Ibland sakna jag faktiskt den fjordningen. Han va speciell, väldigt speciell!
Men jag är glad att jag har Kadde. Han är min älskade häst som jag aldrig kommer släppa i första taget! Han är den stora glädjen i mitt liv…

Nu börjar jag bli dålig på att uppdatera tycker jag. Men glömmer faktiskt bort att jag har en blogg, haha.
Äntligen är jag tillbaka i stallet igen xD Var där igår och det va så himla roligt! Att mocka va hur kul som helst, kändes som jag kunde hålla på i evigheter, haha. Hjälpte Åsa att ta in hästarna som vanligt. Men det är bara kul att få hjälpa till. Jag vill ju gärna jobba där men de har inte råd att anställa mig sen behöver de nog inte anställa någon mer heller. Så jag hjälper till så mycket jag kan och så få jag betalt i ridlektioner i stället. Något som jag är nöjd över då Kadde behöver det med, även jag. Jag gillar Åsa väldigt mycket faktiskt. Väldigt snäll men jag har konstigt nog stor respekt för henne. Sitter nog i efter den tiden jag red lektion när jag va liten. Hon är väldigt bestämd av sig ^^ Men jag gillar henne!
Red Kadde barbacka igår lite i paddocken. Skrittade enbart och va lite på volter. Kollade så han lyssnade på mig genom att göra halter och rygga något steg. Till slut lossnade han i nacken och gick ner på tygeln, sög fint på bettet så det skvätte från munnen. Duktiga pålle! Red ca 30 min, slutade när det kändes bra. Men hade gärna velat fortsätta lite till men hade inte tiden till det då jag hade bussen att passa. Så fick nöja mig med det.
Idag longerade jag honom så han fick springa av sig lite. Och det märks att det va ett tag sen han fick jobba ordentligt. Travade med höga ben, svansen i vädret och höll huvudet högt och frustade för varje steg han tog. Jätte kul tyckte han! Konstigt nog så galopperade han hyffsat fint. Brukar vilja dra iväg i vanliga fall. Men idag va det som sagt fint trots att han va så pigg som han va. Men han ville inte riktigt lyssna på mig utan tyckte det va roligare att springa runt, runt. Människor som såg oss undrade nog va det va för en vild och olydig häst jag hade, haha. Men jag brydde mig inte om att han sprang runt som han gjorde, jag visste ju varför.
Så imorgon ska jag rida honom ordentligt igen. Va över 2 veckor sen sist. Ska bli spännande och se hur han är. Han kan ibland bli bättre om han fått vila någon vecka. Hoppas bara jag orkar efter jag varit sjuk så länge som jag varit. Men ska nog inte vara någon fara, har rätt bra kondition i alla fall och hostan är nästan borta helt nu. Få väl bara en till två hostattacker om dagen nu. Skönt!
Lilla Atlas han växer så det knakar. Nu få jag ta det lite lugnt med promenader då han börja bli lite kohasig bak. Vi ha tagit det väldigt lugnt med honom men har ökat på promenaderna eftersom han är 4 månader nu. Men får åter ta det lugnt då han troligtvis är inne i en växperiod. Så nu blir det en massa lek på baksidan med bollen och andra leksaker. Promenaderna få vi låta bli nu i en vecka eller något. Ska bli skönt när han bli vuxen, så slipper man tänka på det dära med kohasighet. Collie har lätt för att få det om man inte är försiktig.
Har fått lite bilder på hans mamma och pappa tillsammans, tänkte jag skulle lägga upp dem. Men först nya bilder på Atlas!

Och så bilderna på hans mor och far. Han ha ärvt lite från dem båda tycker jag!
Mamma är sobel och heter i stamtavlan LP1 LP1 Ottey’s String Of Pearls.
Pappa är trefärgad och heter NUCH Rudängens Cameron

Och så bild på enbart pappa ”Hampus” som han kallas för. Atlas påminner lite om honom i huvudet. Och jag tycker han är grymt snygg!!

Har inga bilder på mamma ”Kelly” men finns på mammas hemsida som jag länkar till för den som är intresserad =)

Ha det gott!

Börjar hostan släppa. Men det kan komma riktiga hostattacker så jag nästan spyr, jätte otäckt är det. Men kommer oftast på kvällen och på morgonen och under dagen är det så gott som hostfritt. Jätte skönt xD
Och envis har jag varit, har inte uppsökt läkare om att få hostmedicin. Jag är väldigt envis av mig när det gäller sjukdom ang. att uppsöka läkare. Jag anser att man klara sig utan, som i detta fallet hostmedicin. Visst hade det underlättat för mig men jag överlevde ^^ Även om det varade i närmare 2 veckor.
Har inte träffat Kadde och jag saknar honom så otroligt mycket! På måndag kan jag börjar åka ut till honom igen, LÄNGTAR!! Carolina har berättat att det ha gått jätte bra. Men känns ändå så..Någon annan tar hand om min häst, tänk om det händer något. Haha jag är rätt nojjig av mig. Jag vet att Carolina tar hand om Kadde jätte bra men man tänker ändå på vad som kan hända. Hon är ju trots allt bara 14 år gammal.
Var hos läkaren idag för ett annat problem, depression. Har haft det till och från i 2 ½ år nu. Och nu så ville bl.a. mamma att jag skulle få hjälp. Jag känner mig inte så jätte deprimerad. Visst vissa dagar kan jag vara så fruktansvärt ledsen att jag vill inget hellre än att bara ta mitt liv. Och det kan hålla i sig upp till en vecka innan det börja släppa. Brukar tappa matlusten så jag äter typ ingenting osv.
Men jag ser det inte som ett problem längre då jag levt med det så pass länge nu, jag har vant mig vid det. Men så självklart orkar jag inte längre ha det så här, det är väldigt jobbigt och inte kul för 5 öre. Men hade inte mamma och de andra sagt att nu jädra ta du tag i detta så hade jag inte varit hos läkaren idag. Och inte i framtiden heller. Nu ska jag snacka med en psykolog så får vi se vad som händer därefter. Och jag hoppas på att det bli bättre.
Nu ser jag fram emot måndagen! Då ska jag rida och pyssla om min underbara häst

Ha det gott

Fortfarande sjuk! Hostan fullständigt vägrar att släppa. Jag bli hel tokig. Hostar sönder på nätterna och jag kan fan knappt sova. Jätte jobbigt!
Har inte varit hos Kadde på en vecka och jag saknar honom något så otroligt. Min gosse <3
I fredags åkte vi iväg på bio, tittade på New Moon. Satt och hostade rätt mycket under hela filmen *pinsamt* Men filmen va grymt bra! Och jag va glad att jag följde med.
Sen har det inte hänt så mycket faktiskt. Varit hos mamma mellan lördag och måndag, skönt att få vara där igen, ”hemma”
Nu sitter jag här och gör inte så mycket. Rätt trist faktiskt, men aja. Så är det. Vill bli frisk nu!
Just nu är jag så fruktansvärt sugen på godis och cola! Har bara 10 min till affären. Ska ta med mig Atlas och killen neråt och köpa det. Nu ska det bli godiskväll xD

Ha det gott

Nu går det framåt och jag känner mig mycket piggare. Har inte hostat lika mycket och det är jätte skönt då jag började få ont i magen av allt hostande, haha.
Va ute hos min älskade Kadde  idag<3 Gud vad jag har saknat honom. Boxen va ju inte ordentlig mockad sen förra helgen så jag gjorde den ordentligt fin och la in ny spån. Sen borstade jag Kadde i ca 30 min (hann tyvärr inte mer) och så red jag honom lite barbacka i paddocken i regnet ^^ Vi skrittade bara och jag jobbade lite på att få ner honom på tygel och det gick bra, framför allt på slutet. Hade gärna fortsatt men det började regna mer och jag hade ingen lust att bli totalt dyngsur sen hade jag lite kvar att göra i stallet. Fylla på hö påsarna bl.a.
Så vid sju tiden tog jag bussen hem igen.
Övrigt idag så har jag och Andreas julpyntat och städat lite. Julen gör mig deprimerande. Varför vet jag inte :p Kan ju hoppas på en vit jul i år, men det lär det ju inte bli i och för sig. Men hoppas kan man ju ^^
Imorgon ska vi fortsätta med julpyntet och sen blir det bio på kvällen, New Moon ska vi se. Det blir jag, Andreas, Stefan( A.  farsa) Emmy(A. lillasyster) och Charlotte (A. stora syster) Hoppas filmen är bra nu
Kadde får tyvärr bli lite utanför igen *suck* Åker bara dit och mocka, fixa med höet sen dra jag hem igen. Hinner inte rida eftersom vi ska göra så mycket annat imorgon.

Nä nu ska jag krypa ner i sängen, klockan börjar bli rätt mycket.
Tänkte jag kunde slänga in en bild på Tessans son, han är ju så gudomligt söt.

Bara önskar att detta kunde släppa nu! Nu har det gått över till ren hosta och det är hemskt. Ibland känns det som jag hostar upp lungorna och allt annat som finns i kroppen och det är inte kul.
Kadde plutten blir lidande, han har fått stå sen lördags. Idag åkte jag bara dit och mockade sen åkte jag direkt hem igen. Men jag skulle inte åkt dit, för fy satan vad jag hostade medans jag väntade på bussen, som också naturligtvis skulle bli sen. 15 min för sent!
Usch det känns så hemskt att bara åka dit och sen hem lika fort igen. Igår kunde jag inte ta hand om honom, en kompis till mig va snäll och ställde upp. Men hon kan ju inte ta honom varje dag nu medans jag är sjuk. Känns inte så kul direkt. Vill inget hellre än att bara stå och rykta honom just nu, hålla om honom och borra in näsan i pälsen. Mysigt! Men det kan jag inte. Idag hade han fått världens knut i manen. Den får jag reda ut sen när jag blivit friskare.
Nu hoppas jag på att hostan försvinner under morgondagen. Eller ännu bättre, under natten!
Under dagen då har jag bara tagit det lugnt, hållt mig så mycket inomhus jag bara kan. Atlas bli lidande han också. Ut och kissa sen in igen. I vanliga fall brukar han få gå och strosa lite i 15 min eller så går vi en liten promenad. Men det går ju inte nu…Andreas vill inte hjälpa mig heller. Tar emot så fort jag frågar om han kan gå ut med Atlas. Och han som också ville ha en hund, nu är det visst inte lika kul längre. Aja jag orkar inte bryr mig, jag och Atlas får ha kul ihop istället. Min vän <3
Slänger in en bild på världens underbaraste valp, som fyller 4 månader om 3 dagar =D

Så har man blivit sjuk då ja..*suck* Kan inte vara ute en längre stund, få då problem med andningen. Ont att andas och få även så jädrans ont i halsen ett bra tag efter sen. Hostar gör jag till och från. Varit såhär sen fredags och hoppas på att det inte bli värre. Kan inte ta hand om Kadde på bästa sätt heller nu. Och har ingen som direkt kan ta hand om honom heller. Carolina verkar inte vara så sugen heller. Bara pojkvännen i huvudet..
Har ju en kompis i stallet men kan ju inte begära att hon ska ta hand om honom tills jag bli frisk, så jag får ju åka ut dit och mocka m.m. Fast jag får ju betala priset sen när jag kommer hem. Helt orkeslös blir jag, och när jag ska gå hem efter jag hoppat av bussen så känns det som benen ska vika sig eller att jag ska svimma. Och jag bli tröttare och tröttare och till slut vill jag inget hellre än att lägga mig ner och sova. Och det ta 10 min att gå hem. Så det är ju jävligt irriterande. Blir ju inget basement imorgon. Ska fråga om de vill ha sjukintyg, eftersom jag va borta i fredags oxå.
Mamma ligger ju oxå sjuk, och inte kan jag ta mig dit och hjälpa henne. Känns förjävligt. Är ju så orolig ifall hon fått svininfluensan…=/
Ingen av hennes barn vill träffa henne förutom jag. Jag önskar att jag kunde vara där, att hon är sjuk gör fan inte mig något. Hon behöver någon hos sig, eller bara någon som hälsar på. Men ingen…Malin som bor så nära vill inte heller pga smittorisken. Tessan förstår jag eftersom hon har en liten bebis. Brorsan vill inte heller åka till henne, vill inte bli sjuk.
Det är fan bara jag som vill riskera att ev. få svininfluensa bara för att vara hos henne och hjälpa, hålla sällskap. Något som hon behöver nu!
Jag håller alla tummarna på att hon snart bli frisk!
Löshoppade Kadde plutten igen igår. Stannade denna gången på 1.30. Duktiga kille! Är så stolt över honom. Men ibland känner jag att jag inte orkar ha honom längre. Och det känns som att jag inte lär ha kvar honom om något år. Om den dagen kommer tänker jag bara sätta ut honom på foder.
Men hoppas på att jag aldrig behöver få göra mig av med min bästa vän…