Jag säger bara det, denna häst är världens bästa ridtravare! Älskar denna häst till tusen. Han har fått vila nu och tagit det slappt i över 2 veckor fram tills igår då jag red honom. Och ALLT va helt perfekt!!! Jag satt chockad i sadeln med ett stort leende på läpparna. Han gick stadigt på tygeln och va hur fin som helst. Galopperna tog han klockrent och va runda och korta. Jag vågade knappt röra mig för risken att jag skulle förstöra allting. Kom på mig själv att jag måste berömma honom när han gick så fint som han gjorde.
Svävade på moln efter ridturen och jag ville berätta till alla i hela världen hur bra det gick. Men tråkigt nog hade jag ingen att berätta till. Ingen är intresserad. Andreas frågar ju alltid hur det har gått men han kan ju inte hästar. Om jag börjar prata om att Kadde gick hur fint som helst på tygeln och och allt det dära så lär han ju stå som ett frågetecken. Haha stackaren.
Det är en del som tycker Kadde är jättefin och de hade aldrig kunnat gissa att han va en ”travare” om han inte hade frysmärkningen. Och sånt är så himla kul att höra. Då vet man att man ha lyckats, man har lyckats att förvandla en travare från travet till en fin ridhäst. Att träna en häst från travare till ridhäst är svårt och kräver stort tålamod. Och mycket kunskap! Och det är inte heller lika enkelt att rida en ridtravare som att rida en ”riktig” ridhäst.
Jag är så otroligt stolt över denna häst. Och jag är framför allt stolt över mig SJÄLV. Det är trots allt jag som gjort detta svåra uppdrag och lyckats. Jag har inte märkvärdig utbildning inom ridningen. Började rida lite smått när jag va 9 år, red bara 1 år men tog upp ridningen igen när jag va 11, skulle fylla 12. Red på ridskola fram till jag va 14½, under de 2 åren hade syrran egna hästar som jag red och de var naturligtvis ridtravare. Redan där lärde jag mig hur svårt det va att rida och utbilda ridtravare. Men jag lärde mig MASSOR! Så när jag va 15 så fick jag Zantos och sen någon månad efter kom Kadde. 2007 började jag på Plönninge gymnasiet men gick faktiskt inte ridning som inriktning utan trav. Hade blivit totalt förälskad i att köra häst efter att jag jobbat i ett travstall hos några vi kände på den tiden. Började om Plönninge 2008 och gick då över till ridning och jag lärde mig jätte mycket inom ridningen, men hade mycket i grunden och ridläraren berömde mig otroligt mycket för min fina sits och fina händer. Slutade på Plönninge nu ivåras pga att jag inte trivdes. Men jag saknar ridningen där så otroligt mycket.
Så jag har ingen märkvärdig utbildning inom ridningen. Men ändå har jag lärt mig massor genom åren och är absolut ingen dålig ryttare. Ha ridit unghästar, hingst och andra komplicerade hästar som mest krånglat under ridningen utan några problem. Innan jag skaffade Zantos så tog jag över en kompis häst (fjordning) som va 5-6 år gammal. Hästen va väldigt komplicerad och kunde kicka bakut och hoppa rätt upp i luften för lilla minsta ljud. Min kompis ramlade av ett flertal gånger och tillslut blev hon rädd för att rida honom. Jag tog som sagt över ridningen på denna häst och jag ramlade av flera gånger under den lilla tiden jag red honom. Men jag fegade aldrig ur, utan det blev tvärtom. Jag blev envisare och envisare på att jag skulle klara det. Tillslut fick jag hans förtroende och han blev lugnare. Det blev något speciellt mellan oss. Jag gillade honom och tyckte om hans påhitt som han gjorde. Kommer aldrig glömma när vi red barbacka jag och min kompis. Jag på fjordingen då och hon på sin andra ponny hon hade. Vi skrittade lugnt och fint och jag hade lagt mig på mage med benen nästan uppe på länden. Och plötsligt hoppade kompisens häst till åt sidan så hon flög av, ”min” häst reagerade inte alls. I vanliga fall så skulle han kanske hoppat rätt upp eller kickat bakut men han gjorde absolut ingenting, rörde inte ens på ett öra. Då va jag stolt ^^ Jag hade lyckats att få denna häst lugn!
De sålde honom sen för de klarade inte av honom, till någon annan som sålde honom vidare för att de inte heller klarade av honom. Nu finns han på Taffsnäs Gård. Dem har en massa fjordhästar där. Och jag hittade honom bland dem på deras hemsida. Ibland sakna jag faktiskt den fjordningen. Han va speciell, väldigt speciell!
Men jag är glad att jag har Kadde. Han är min älskade häst som jag aldrig kommer släppa i första taget! Han är den stora glädjen i mitt liv…