Japp, skriver idag igen. Haha.
Kanske bara borde komma in i detta med skrivandet igen så kanske det bli roligare igen?
Igår mådde jag skit, idag mår jag hälften skit och hälften bra. Det variera lite.
Mitt enda stora problem förutom pengar är min ensamhet! Har inga vänner jag kan umgås med under dagarna. Har inte ens en bästa vän längre!
Men får se det positiva, när jag bodde hos morsan så var det bara hon, en massa hundar, 3 katter och 2 hästar. Ibland kom Carolina dit, som då kom som en ängel från himlen. Ja, för hon var den enda jag umgicks med som kom utifrån så att säga.
Så vad har jag nu..Hmm. Andreas, Stefan, Atlas och 2 katter. Och så stallet där jag har flertalet personer som jag kan snacka med. Bl.a Mathilda =D En underbar tjej måste jag säga!
Ja, så jag har ju mer kontakter utifrån än vad jag hade innan, men just här hemma som jag ändå känner mig ensam ibland. Saknar kompisar, tjejsnacken och allt det dära. Men det försvann i samma veva som jag lämnade plönninge. 1 år sen nu faktiskt. Saknar det ibland, framförallt kompisarna då och ridningen.
Aja, det löser sig säkert med åren. Det bästa är väl att gilla läget och vänja sig helt enkelt.
Och jag har fått världens bästa nyhet på länge! Har hittat arbete. På ridskolan! Jag är så glad över det. Och dem valde just mig, mig av alla som kan tänkas ta jobbet. Jag som sen höstas velat jobba där, men de har inte haft råd att anställa en ny. Och så nu, äntligen xD 
Stallet är mitt andra hem, min stora glädje som jag längtar till varje dag att få komma till. Hästarna, alla människor som är så trevliga och snälla! Det är så man bli tårögd av tanken. Trodde inte ens det fanns så snälla och trevliga personer.
Åh, vad jag längtar tills jag ska börja jobba där, bli nog nästa månad någon gång. Och de ska aldrig behöva ångra över att dem valde mig!
Hoppas det är vändpunkten i mitt liv, vändpunkten till något mycket bättre!

Pappa ringde mig ikväll. Måste verkligen börja ringa honom ibland, nu när jag har råd att tanka mobilen. Men jag har inte haft en tanke på det, förrän i månadgs. Min älskade pappa. Saknar honom så otroligt mycket och tanken på att han börja bli gammal skrämmer mig. Han och morsan är skilda sen -91 eller -92. Och sen dess har det inte blivit att det träffats så mycket. När jag gick i femte klass så åkte jag ner till honom och hans nya tjej varann helg. Gud vad jag älskade att vara där! Hans nya, Anna, blev min extra mamma, och ibland önskade jag att min mamma kunde bli som hon.
Men sen av någon konstigt anledning så slutade jag att åka ner och jag började träffa pappa allt mer sällan. Han har nu gjort slut med Anna och har flyttat till en lägenhet, en liten 3:a på 60 kvm. Tanken på att han sitter där helt själv gör mig sorgsen. Önska jag hade körtskort och bil för då hade jag fan åkt ner till honom varannan helg åtminstone. Det bli rätt dyrt att åka till Karlskorna så pass mycket men ändå! Hade gjort det för hans skull.

Oj vad mycket jag har skrivt nu, haha. Har verkligen skrivit ner det som kommit upp i huvudet, mina känslor. Säkert blivit något stavfel lite här och var, orkar inte läsa igenom och kolla :p 
Klockan har redan blivit 22:00 suttit i en halvtimma och skrivit. Hahaha.
Kanske borde gå upp  till Andreas, Stefan och Daniel som tittar på fotboll. Andra halvlek kan man nog orka kolla på ^^

Ha det gött!!