Nu, äntligen, är jag och Andreas förlovade! Idag ca. kl. 18 precis när jag kommit hem efter stallet. Kom hem och såg att Andreas föräldrar och två systrar var här. Visste att de skulle komma och Andreas hade sagt att hans mor ville ge mig något. Okej, jag gick på det och funderade på vad det kunde vara.
I alla fall, hann precis innanför dörren och byta om när de ville att jag skulle sätta mig på en stol i köket. Alla tittade förväntansfullt på mig och, förutom hans ena yngre syster som oxå undrade vad som skulle hända. Jag började bli varm och svettas. Så kommer Andreas fram med asken med ringarna i och frågar om vi kunde förlova oss. Jag blev helt paff. På väg att börja lipa. Krama om honom och säger naturligtvis ja.
Nu över två timmar senare kan jag fortfarande inte fatta vad som ha hänt. Det känns overkligt! Jag, förlovad med min älskling <3
Jag försöker smälta in det som ha hänt. Haha herregud alltså. Ja, jag är nog fortfarande i chock, hahaha. Men så lycklig jag är!!!

Atlas börjar bli bättre nu i alla fall. SKÖNT! Imorgon tänkte jag prova att ge honom lite vanlig hundmat blandat med risen. Typ ett halv dl eller nåt. Inte mycket alls.

slänger in en bild på ringarna