Det är svårt men det går ändå..
Det är två dagar sen nu och jag kan fortfarande inte tro det är sant. Det känns som en dröm, en mardröm! Jag försöker tänka på annat men så fort man släppt henne för ett par sekunder så dyker ett minne upp och så är man fast. Atlas väckte mig inatt och ville gå ut, efter det kunde jag inte somna om på ett bra tag, låg bara och tänkte på Ottey. Lilla gumman, ser framför mig när hon ligger på bordet. Ville bara att hon skulle vakna upp igen och vara helt bra. Hon var våran Lassie! Älskar dig gumman<3
Red Kadde igår. Fick vara med på en lektion och det gick super bra! Han börjar slarva med v. galoppfattning :S Har aldrig gjort det innan. Men för övrigt va han jätte fin!
Och efter lektionen kom det först fram en kvinna som tyckte han va jätte fin! Och hon sa det att hade han inte haft märkningen på halsen så hade jag inte trott att han va en ”travare”. Och sen kom det en äldre kille och tyckte oxå han va jätte fin!
Inom mig blev jag alldeles varm av stolthet. Och jag ska verkligen ta åt mig av berömelserna då det är jag som har gjort honom såhär fin. Helt på egen hand utan tränare el. liknande. Men hade aldrig klarat det utan Kadde, han är så himla lätt att arbeta med och vill hela tiden göra sitt bästa. Hans arbetsvilja ligger på 110% hela tiden! Min älskling<3
Och med Atlas går allt jätte bra!! En riktig tuffing är han. Tar allt med lek.
Tack vare dem två som jag kan klara av detta med Ottey, de hjälper mig att tänka på annat.
Det är svårt, men det går ändå…
Ha det gott allihopa