Ska snart sticka till bussen, om 15 minuter för att vara exakt. Brukar alltid gå en kvart innan bussen går som i dag går kl: 11.00. Försökte väcka Andreas, tyckte att han kunde gå upp nu men icke. Han vill aldrig numera stiga upp när jag väcker honom. Det kvittar om klockan är halv tolv och jag frågar, ”Kan du stiga upp nu?” Svaret blir alltid ”Nej” Så jag skiter i att väcka honom. Bryr mig inte längre om den biten…
Ialla fall så ska jag ta en tur i skogen med Kadde plutten idag =) Det behöver han.
Få se om jag ta den lilla rundan eller den stora…
Vid tre idag så kommer syrran(Malin) och hämtar mig. Ska åka till mamma igen. Ska nämligen på hundutställning i morgon i Växjö. Ska ställa Minta, äntligen. Över 1 år sen sist. Men tyvärr är hon inte i fullpäls ännu efter valpningen. Så jag ska se hur hon ser ut när jag kommer hem till mamma och sen avgöra om jag vill ställa henne eller ej. Eftersom det är en sån stor utställning så vill jag åtminstone att hon ska vara i någonlunda fin form. Så vi få se. Mamma är där inne idag, ska ställa Benji. Han är den enda i sin klass. Lite tråkigt men rasen är så pass ovanlig i Sverige.
Jaha nähä, nu är det väl dags att jag börjar göra mig i ordning och gå iväg mot bussen.
Ha det gott

”Minta”

Jag vill snacka med någon, någon som förstår hur jag känner. Men alla bara, Nu får du sköta dig bla bla bla! Men det finns INGEN som förstår hur jag verkligen känner mig. Jag mår inte bra. Hamnar lätt i deprissioner, något som jag hamnat i nu. Det bli när jag få för mycket problem, för mycket att tänka på. Det enda som snurrar i mitt huvud är ”Orkar inte mer, jag ger upp” 
Igår grät jag säkert i 1 timma och önskade att allt va annolunda. Och det finns INGEN som förstår. De säger bara, ”jag finns här för dig, du kan alltid snacka med mig när det är något.” Och när jag väl öppnar mig så får man bara höra ”Nu får du skärpa dig” eller ”Åh det låter inte kul alls:(”  Men det är ingen som förstår, ingen som kan hjälpa mig. Därför väljer jag helst att hålla allt för mig själv. Gråter i tysthet och när folk frågar vad det är så skakar jag helst på huvudet och säger att allt är fint, är bara trött.
Jag vet att jag gör fel, det behöver jag inte höra. Jag vill bara ha lite stöd och någon som förstår hur jag mår. Andreas är den enda som verkligen förstår och det känns så himla bra. Men ändå har jag svårt att öppna mig…
Därför väljer jag att söka tröst/stöd hos djuren. På något märkligt sätt så får jag mer förståelse från dem än från människor.
Jag har en väldig speciell kärlek till djuren i min närhet. Stor omtanke och kärlek. Och ibland känner jag att skulle kunna dö för dem…
De fanns där när ingen annan gjorde det. De gångerna jag och mamma bråkade, typ varje dag så sökte jag tröst hos hundarna och hästarna.
Kommer ihåg en kväll jag och mamma bråkade. Klockan va ca 10 och det va vinter. Mörkt och kallt som sagt. Hon va förbannad på mig. Jag blev väldigt ledsen och visste inte vart jag skulle ta vägen. Då tog jag Ichak och gick de 2 km jag hade då, till stallet. Va där nästan 1 timma innan jag gick hemåt igen och mådde då mycket bättre.
Nu har jag både Andreas och Kadde. Atlas är för liten för att förstå när jag är ledsen, han vill bara leka, haha.
Men jag är så glad att jag dem. Älskar dem så otroligt mycket <3

Försov mig och missade bussen in till stan, typiskt. Men jag va så himla trött att jag bara stängde av väckarklockan och somnade om. Vaknade efter 30 min och hade då 25 min på mig att göra mig ordning. Det misslyckades jag ju med.
Ska snart åka till stallet men har ingen lust idag, är väldigt seg i kroppen och vill inte göra någonting. Blir nog bara att jag longera Kadde idag, så han åtminstone får röra på sig lite.
Jag ser att Lina sakta börjar tappa hästintresset. Inte en enda gång har hon frågat mig om hon kan rida Kadde sen han kom tillbaka. Har bara haft honom på sina ridlektioner, ridlektioner som hon heller inte verkar tycka är roligt längre..
Men jag har ju förstått det. Fattade det redan i somras när hon började umgås med andra. Men hon gör som hon vill. Fast jag kan ju inte förneka att vi hade väldigt kul ihop i våras. Nu känns det lite tomt faktiskt. Men, men, jag har Kadde. Vi klara oss själva och har väldigt kul ihop! Min goa Kadde, älskar dig <3
Nu är det bara du och jag!

Ja, allt har bara varit dåligt och jobbigt idag. Andreas och de andra stack till stan tidigt på morgonen, de skulle göra en grej där. Så jag va helt ensam med bara Atlas hemma. Fanns ingenting att göra.
Så vid 13:40 stack jag till stallet. Mockade m.m. Red Kadde som gick åt helvete, han va hur pigg som helst och ångade på som en ångvält. Galopperna va katastrof för det mesta. Ibland tog han rätt. Jag blev irriterad för jag vet att han kan! Nu helt plötsligt va det som han aldrig gjort en galoppfattning förut. Red och slet i en timma och försökte lugna ner honom, trots att han är klippt så rann svetten på honom och varje gång vi gjorde halt så ångade det om honom ordentligt. Men trött va han inte, knappt anfådd.
Jag slutade efter att han tagit både vänster och högergalopp ordentligt. Travade och skrittade av honom efter det.
Hem igen då och strax efter kom Andreas och de andra. Men stack lika fort igen för att åka till Andreas morsa i Rottne.
Så nu sitter man helt ensam igen med ett fruktansvärt negativt humör! Har precis slängt i mig två mackor i min tomma mage och tidigare plockat upp en enorm spya som ena katten gjorde *blä* Kunde trott att det va en hund…
Nu ska jag upp och ta en härlig varm dusch, och därefter bara koppla av. Imorgon bär det av in till stan tidigt på morgonen. *suck*

Ha det gott allihopa, hoppas ni haft en bättre dag.

Idag stack jag tidigt till stallet. Skulle tagit bussen 7:40 men missade den så fick ta den som går 8:40. Mockade och gjorde iordning hans foder m.m. Därefter red jag ca 1 timma. Han va lite spänd i början men på slutet va han helt underbar!
Halv tolv kom jag hem igen och mamma kom hit strax efter. Så jag tog Atlas och hans stamtavla med mig och så bärde det av hem till mamsen. Väl där fick vi besök av Caroline, en valpköpare. Har köpt två valpar från oss. Vi va ute och gick med hundarna och Atlas fick vara med och springa lite. Det tyckte han va hur roligt som helst, jisses vad han sprang!
Kvart över tre ungefär bärde det av till vetrinärhuset i Värnamo och Caroline åkte hem.
Väl framme i Värnamo så knallade Atlas helt oberöd in till vetrinärhuset, medans han skrevs in som nu patient så låg han på golvet och filofiserade lite. Kollade läget och lekte lite med kopplet. Väl inne på rummet så låg han platt på mage på bordet och fick lite godis av vetrinären som gillade honom och tyckte att han va väldigt cool.
Inga problem att ge honom sprutan. 10 minuter senare åkte vi hemåt igen.
Hemma här i Lammhult halv sex igen. Ha tittat på en film tillsammans med älsklingen, jätte mysigt va det <33
Nu sitter man här framför datorn igen och ha extremt tråkigt!
Atlas sover som en gris på golvet bredvid mig och älsklingen sitter på övervåningen och spelar fifa 10 tillsammans med en kompis. Och vad gör jag?? Skriver bloggen och vet inte vad jag ska göra härnäst *suck*

Imorgon blir det stallet redan 10:40, längtar!!!

Ännu en dag som ha passerat. Dagarna går så himla fort.
Idag har jag varit i stallet. Red Kadde som vanligt ^^ Inget nytt precis, hehe
Han va fin idag men va lite spänd i skritten. Tränade galopperna idag och han tog vänster galopp mycket bättre och höger galoppen tog han 2 gånger från stillastående. Min prins börjar bli bättre och bättre <3
Efter ridningen så gick jag och små fixade lite. Hade det mysigt ^^Precis som igår, hehe
Hemma igen vid fem. Och sen dess har det inte funnits mycket att göra. Ringt till hovslagaren som skulle ringa tillbaka om när han kunde komma och verka Kadde.
Och sen ringde jag till mamma och frågade om när hon kunde hämta mig i morgon. Atlas ska få sin tolv veckors spruta i morgon i Värnamo. Han skulle egentligen haft den förra veckan men hade inga pengar till det då =( Men i morgon så ska han få den och då äntligen kan vi vara ute mer, träffa andra hundar. Har ju hållt honom isolerad här hemma. Så nu kan det bli ändring på det =)
Nu sitter jag här och ha dödens tråkigt, lyssnar på musik och chattar på msn. Andreas är inte hemma så jag vet inte vad jag ska hitta på.
Förresten har jag gjort en liten film om Atlas. Inte så lång men ändå ^^ Tycker jag gjorde den bra =)

Hade jag idag faktiskt. Tog bussen dit vid elva och kom hem innan fyra igen. Och det va så himla mysigt och trevligt där idag! Kunde gå där och fixa och pyssla lite med lite olika saker.
Fixade till i boxen trots att någon redan hade mockat så tog jag grepen och gick igenom hela boxen. ”Fluffade” till spånen och tog bort ett flertal bajspluttar. Sen hämtade jag en skottkärra med ny spån och hällde in, bytte vatten och la in höet. Riktigt fint blev det!
Efter det så gjorde jag iordning höet för kvällen och morgondagen. Fick öppna en ny bale så det tog en stund där. Därefter tog jag in Kadde och klockan hade nu hunnit bli tolv. Men han såg så olycklig ut! Tror inte han trivs med sin hage, han som är van vid stora hagar med träd att kunna gå under, gräs att äta. Nu är det bara en fyrkant med lite gräs i ena hörnan och inget träd…
Tror både han och jag sakna den gamla tiden i Hjortsjö. Med Zantos…Gud vad roligt vi tre hade. Ibland gick jag ner i hagen och lekte med dem och va dom tyckte det va roligt! Men nu är det borta som så mycket annat…
I alla fall stod och ryktade Kadde och pysslade om honom lite. Tycker han har gått upp lite i vikt faktiskt ^^
Och så stod jag där och dividerade om jag skulle ut i skogen eller rida i ridhuset, men bestämde mig för att ta skogen trots det dåliga vädret med små regn och blåst. Kvart i ett va vi iväg och Kadde tyckte det va så himla roligt! Öronen framåt och skrittade på med långa, snabba kliv.  Jag fick sitta och gunga fram å tillbaka av hans kliv, haha.
Hemma igen vid två och Kadde va så himla nöjd, gäspade flera gånger. Vi hade mest bara skrittat. Travat lite och tog en galopp.  Ryktade av honom, tog på hans täcke och ställde in honom i boxen där han glatt började äta av höet.
Och sen bestämde jag mig för att rengöra och smörja in sadeln och tränset. Stod där i godan ro och tyckte det va hur mysigt som helst ^^ Plöstligt ringer mobilen, Andreas som ringde och frågade om han kunde hämta mig. Gick bra…
Så va man som sagt hemma vid fyra och där träffade man en överlycklig Atlas! Vi ha fått ett väldigt speciellt band mellan oss.
Kvällen har varit rätt slapp, snackat med en dåre på msn som ville hela tiden att jag skulle sätta igång camen. Tjatade trots mina nej, tillslut loggade jag ut. Haha
Tog en varm härlig dusch för en stund sen och har bara suttit här framför datorn sen dess. Lyssna lite på musik och tänker…
Nu ska jag ut och föna mitt hår
Ha det gott!

Bilden är på Zantos(vänster) &  Kadde(höger). Taget 2/1 -09.

Idag åkte jag och Atlas till mamma för en snabb visit. Atlas bror, Oliver skulle komma dit och jag ville att de skulle träffas. Va där halv tolv ungefär och han började leka med Benji och katterna med en gång. Sen vid ett tiden kom Oliver och hans matte. Och de började leka med varandra med en gång. Sprang runt som galna och brottades med varandra i gräset.
Men naturligtvis var det tvungen att regna så vi kunde inte vara ute så länge. Men Atlas och Oliver lekte vidare inomhus.  
Sen kom Tessan och då gick vi ut så hon kunde ta lite kort på dem. Blev ju inte så länge i och med regnet.
Och vid halv tre ungefär så åkte jag hem med brorsan som även kom dit.
Atlas har bara sovit sen vi kom hem. Har varit så trött. Och det förstår jag det så som han har lekt.
Nu har han börjat vakna till lite men han är fortfarande seg och trött. Lilla gubben<3

Sätter in en bild på bröderna, så söta de är ^^
Oliver och Atlas =)

Det är två dagar sen nu och jag kan fortfarande inte tro det är sant. Det känns som en dröm, en mardröm! Jag försöker tänka på annat men så fort man släppt henne för ett par sekunder så dyker ett minne upp och så är man fast. Atlas väckte mig inatt och ville gå ut, efter det kunde jag inte somna om på ett bra tag, låg bara och tänkte på Ottey. Lilla gumman, ser framför mig när hon ligger på bordet. Ville bara att hon skulle vakna upp igen och vara helt bra. Hon var våran Lassie! Älskar dig gumman<3
Red Kadde igår. Fick vara med på en lektion och det gick super bra! Han börjar slarva med v. galoppfattning :S Har aldrig gjort det innan. Men för övrigt va han jätte fin!
Och efter lektionen kom det först fram en kvinna som tyckte han va jätte fin! Och hon sa det att hade han inte haft märkningen på halsen så hade jag inte trott att han va en ”travare”. Och sen kom det en äldre kille och tyckte oxå han va jätte fin!
Inom mig blev jag alldeles varm av stolthet. Och jag ska verkligen ta åt mig av berömelserna då det är jag som har gjort honom såhär fin. Helt på egen hand utan tränare el. liknande. Men hade aldrig klarat det utan Kadde, han är så himla lätt att arbeta med och vill hela tiden göra sitt bästa. Hans arbetsvilja ligger på 110% hela tiden! Min älskling<3
Och med Atlas går allt jätte bra!! En riktig tuffing är han. Tar allt med lek.
Tack vare dem två som jag kan klara av detta med Ottey, de hjälper mig att tänka på annat.
Det är svårt, men det går ändå…

Ha det gott allihopa

Idag kl: 13:30 fick våran Ottey somna in. Blev under morgonen väldigt dålig, blödde ur slidan och kunde inte gå då bakkärran inte hängde med. Och allt hände idag på morgonen, igår va hon pigg förutom att hon inte ville äta berättade mamsen.
Det känns tomt inom en, känner mig vilsen och framför allt känns det overkligt. Ottey va i mina ögon odödlig. Hon, dö?? Nej aldrig! Hon ha funnits vid min sida sen jag va 5 år gammal, 5 år gammal och jag är 18 nu, i hela 13 långa år har hon funnits i mitt liv. 13 helt underbara och roliga år. År fullt med kärlek, glädje, lycka och trygghet. Vad händer nu??
Det är ingen Ottey’s Kennel utan Ottey. Blir inte detsamma, kenneln föddes med henne. Det är tack vare henne jag ha Atlas, som är hennes barnbarns barn.
Hon lever vidare men inte på samma sätt, utan i hennes avkommor, barnbarn osv osv. Men Ottey kommer aldrig mer tillbaka, hon är borta, borta för alltid!
Tänk att det kunde gå så snabbt! Hon har varit frisk och kry hela sitt liv och sen bara ”pang” kom detta från ingenstans. Visst, vi va förberedda på detta då vi intalat oss sjävla att snart är det dags. Men inte nu, inte idag utan nästa år.
När hon låg där på bordet på djursjukhuset önskade jag inget annat än att allt bara skulle bli bra igen, att allt bara va en dröm. Och när hon sitt sista andetag kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre, de rann längs kinderna och jag brydde mig inte om att torka bort dem. Nu va hon borta, nu hade hon inte ont längre.
Mamma ska ha henne i en urna så hon kan ha med sig henne vart hon än flyttar. De två hade en väldigt speciellt band som ingen kunde ta bort. Där mamma va, där va även Ottey och så ska det förbli även om Ottey inte lever längre.
Jag bor i Lammhult på en gata som heter Tärnvägen i en lägenhet. Mitt emot ligger det är ett rött hus, i det röda huset bodde vi åren 97-00. Alltså ser jag minnen av Ottey även här. Den gången hon rymde ut genom grinden pga att jag hade glömt att stänga den. Jag och en kompis sprang runt som galna och letade efter henne och hittade henne sittandes i en trädgård och såg helt oskyldig ut ”Vadå, ni släppte ju faktiskt ut mig” 
Jag älskar dig Ottey och kommer alltid att göra! Kommer aldrig att glömma dig, min vän! 
Rest in Peace 

(bilden nedan är redigerad av Therese Petersson)