Det är jag det. Stolt över min goa kille! Och så otroligt glad över att jag ha honom. Självklart saknar jag Zantos, vi va allra bästa vänner. Men jag visste att om jag vill göra något med ridningen så är det Kadde jag måste behålla. Den dagen då Zantos åkte va fruktansvärd, 5/4- 09. Efter närmare 4 år tillsammans. Kommer så väl ihåg den dagen. Han som vanligt aldrig varit några problem att lasta vägrade gå in itransporten. Och tro mig, han visste. Smartare häst få man leta efter. Fast efter lite övertalning så gick han in. Vägrade titta när de körde iväg, jag tog Kadde och gick och nästa gång jag vände mig om va de borta. Då slipper jag minnet och att se transporten rulla iväg. Gjorde det en gång för 8 år sen, aldrig mer sa jag. För minnet är ännu kvar.
Men i alla fall, jag ha Kadde! Och jag ångrar inte en minut att jag valde ha kvar honom. Och så stolt jag är över honom, det går inte att beskriva. Folk säger att ”travare”, ja dem kan ju ingenting. Går inte att rida sånna där. Men Kadde är en av dem som bevisar att det GÅR faktiskt om man vill och lägger ner lite energi. Sen håller jag med om att det finns ”travare” som man inte alls kan utbilda vidare, Zantos va tyvärr en av dem. Men de passar utmärkt som skogshästar, eller bara att ha kul! Idag är det så mycket krav på hästarna, det ska kunna det och det. Ha kul med dem istället! Sluta ställ alla dessa j*vla krav på dem. Jag och Kadde har bara som mål att ha kul och roligt tillsammans. Och det ha vi, varje minut vi är tillsammans. Och det syns på honom att han är en glad häst som trivs med livet. Har glimten i ögat och blicken är klar och skärpt. En bättre häst kan jag aldrig få!